tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
 
     

Kulturkriget i Malmö

 
Lars Linder, FiB/Kulturfront nr 16, 24 september 1975

 



I Malmö finns ett ovanligt rikt kulturliv.
Det är bara det att Malmöborna inte får ta del av det.
Orsaken är kommunens snålhet och bristen på lokaler för stans alla fria teater- och musikgrupper.
Men i år har den fria kulturen slagit tillbaka.
Kampen har koncentrerats kring den gamla biografen Victoria - de fria gruppernas organisationer som gått ihop i Victoriakommittén har krävt att få den som eget kulturhus.

- För oss får Malmö gärna sjunka ner i Öresund med sin kulturpolitik. Det är Sveriges absolut snålaste och mest insnöat borgerliga stad.
Det är Peter Wahlkvist på Nationalteatern som fäller sin dom över Malmö kommun - stabilt socialdemokratisk sedan fyra årtionden. Nationalteatern är en fri teatergrupp som 1970 tvingades flytta från Malmö till Göteborg för att få möjlighet att arbeta. I Malmö gick det inte. Orsak: kommunens snålhet och ointresse för kulturfrågor.
- När vi kom upp och ville diskutera anslag så skrattade de åt oss.
Skandalen med Nationalteatern är ingen isolerad händelse. Malmö kommun har goda traditioner i konsten att motarbeta fria grupper. Här mer än kanske någon annanstans i landet är kulturlivet uppdelat i en officiell, påkostad del - Stadsteatern och Konsthallen - och en fri, levande kultur som direkt motarbetas på olika sätt.
.
Vittnesmålen är mänga.

* Här finns en rad teatergrupper: Oktober, Skånska teatern, Sinkadusteatern, Bruksteatern, Garderobsteatern, Tidningsteatern, Teater 23, Studioteatern - den sista tillhör ABF.
Felet är bara att de nästan inte alls spelar i Malmö. De har inte råd. De har mycket få engagemang i kommunen. Och det finns nästan inga lokaler. Tillsammans delar fyra av dem på ett årlig kommunalt anslag på drygt 100 000 kronor.

* I Malmö finns också ett tjugotal musikgrupper. Inte heller de har stora möjligheter att spela i stan. Här består det officiella musiklivet nämligen av fina klassiska konserter på Stadsteatern
Så här säger Mikael Wiehe i Hoola Bandoola Band:
Sen ”Logen” stängdes 1968 har musiken i Malmö varit hemlös. Och återväxten har varit mycket liten.

- Kommunen har inte gjort ett jävla piss. All kultur som lever här har gått på privat väg. Kommunen är inte bara ointresserad – den motarbetar oss. Här fanns t ex i våras en lokal som stod tom och som vi ville använda. Det gick inte, sa dom, för det skulle bli TV-affär. Två månader senare hyrde de ut lokalen till Barnens Dags enarmade banditer.

Ungdomen finns på krogen

* En grupp musiker och poeter i Malmö – kärnan är Jacques Werup, Frans Sjöström och Rolf Sersam – har i flera år arrangerat den bejublade kabarén ”Fredagsbarnen” i en källarlokal i Malmö. Deras dragkamp med kommunen om anslag är en lång och sorglig historia.

– Vi får tigga ihop artister för varje gång, säger Jacques Werup. Och det är oerhört jobbigt. Vi tar t.ex. hit Cornelis Vreeswijk och kan betala 15 kronor, Göran Sonnevi fick 25, tror jag. Och Holger Löwenadler 20.

– Efter att ha sökt bidrag från kommunen i flera år fick vi till sist 5000 kronor för en säsong, tio föreställningar. Vi brukar ha sådär en 20 medverkande varje gång, så du kan ju räkna ut hur långt det skulle räcka. Så sökte vi igen och fick 5000 kronor – för två säsonger. Och för 1976 fick vi inget alls, dom påstår att vi kom in med ansökan någon dag för sent.

– Egentligen tänkte vi ställa in verksamhen i höst. Vi vill inte serva dem – den enda levande kulturen som finns i stan, den får dom gratis. Dom tycker att dom har ett kulturliv. Men se på alla krogarna i Malmö – det är där ungdomen mellan 20 och 30 år sitter och gör av med pengar.

* Malmö kommuns snålhet är välkänd långt utanför stan. Det statliga stödet till fri kulturverksamhet fungerar ofta så att staten lägger en summa lika stor som den som hemkommunen ger. En hundralapp från kommunen ger en hundralapp från staten. I fallet Malmö har staten tvingas göra flera undantag och ge mer för att kunna ge något alls.

Gör Victoria till kulturhus!

* Nu har kommunens kulturpolitik lett till öppet krig. Utlösande faktor är den gamla biografen Victoria. Där visade SF film fram till förra våren, och ibland fick en fri teatergrupp använda scenen.
Men Victoria är sliten och skulle egentligen rivas. Teater 23 skrev kontrakt med kommunen om att få använda lokalen fram till rivningsdatum. Men kommunen ändrade planer och tillkännagav kring nyår att biografen skulle byggas om till kommunal informationsbyrå.
Det var då de fria kulturorganisationerna – som länge kämpat för att få en lokal – tog upp kampen. Victoriakommittén bildades av Föreningen Huset, Teatercentrum Syd, Filmcentrum Syd, Folkets bio, Folkets teater och FiB/Kulturfront. Under de vårmånader som återstod fram till dess rivningskontraktet gick ut arrangerades en intensiv verksamhet på Victoria – film, teater och musik nästan varje kväll.
Samtidigt bearbetades både den kommunala byråkratin och den allmänna opinionen. Kravet var: Gör Victoriabiografen till kulturhus i Victoriakommitténs regi!
Kommunen blev hårt trängd och fick snart slå till reträtt: Victoriakommittén skulle få sin biograf. Men kontrollen skulle gå till Skådebanan, en pålitlig folkrörelseinstitution. Frågan är i skrivande stund inte avgjord.
Men nu i september har Victoriakommittén, arrangerat en jättelik kulturfestival som pågått i två veckor i Malmö. Festivalen är ett svar på kommunens mer officiella ”kulturvecka” som infaller veckan därpå. Den har bojkottats av Victoriakommittén och många – bl.a. Teaterförbundet och Författarcentrum Syd – har slutit upp bakom bojkotten.


”Kulturen vill jag inte tala om”

* Vem har då ansvaret för det här med Malmös kulturpolitik? Malmö har ingen kulturnämnd. Det är kommunfullmäktige som direkt beslutar om anslag till kulturella ändamål. Däremot finns ett ”kommunråd för kulturen”. Hon heter Ulla Sandell, och FiB/K kontaktade henne för att tala om det här med kulturpolitik.
- Vår kulturpolitik? Den ska ju diskuteras under kulturveckan. Den vill jag inte tala om nu.
Sa kommunrådet för kulturen.
Och om det bara är under kulturveckorna Malmö kommun diskuterar kultur är eländet förklarligt.
Förra kulturveckan inföll 1965.

* Men en sak är klar:
Malmös kulturpolitik kommer aldrig att bli sig lik efter de här septemberveckorna och efter Victoriakommitténs kamp.
Folk har börjat strömma upp ur sin källare och vara förbannade, sa Mikael Wiehe.
Och så här berättar Fredrik Ekelund, 21 år och FiB-aktivist om vad kampen om Victoria betytt för honom:
– När Victoria fanns i våras – det var imponerande. Annars har det ju inte funnits så mycket i Malmö utanför Stadsteatern, och dit går jag inte så ofta. Men det var på Victoria jag såg musikteatergruppen Oktober, t ex, ”Sven Klangs kvintett”. Och det var då jag upptäckte vilken bra teater det finns utanför institutionerna.
– För mej känns det som om kommunstyrelsen har kommit ner på ett personligt plan. Och om vi lyckas är det inte längre så att man bara är åskådare till ett stort spel.
Jag har insett att det går att göra någonting.
 
Lars Linder, FiB/Kulturfront nr 16, 24 september 1975
 
       
  Victoria_ockupationen76   Sex ockupanter: Michael Segerström, Roland Feigin, Anders F. Lindberg, Karin Parrot, Mikael Wiehe och Lasse Söderberg på Viktoriabiografens balkong 1975.
       

 
Historik